:: handspunnen sjal ::

handspunnen sjal

Semestern spenderades vandrandes i svenska fjällen under hela nitton dagar. Väl hemma var jag lugn som en filbunke och allt kaos som vanligtvis snurrar i huvudet var som bortblåst. Alla idéer på handarbete som samlades på hög i huvudet och orsakade känslan av att tiden inte räcker till var nu helt borta. Önskar att jag alltid kunde känna så här!

handspunnen sjal

Efter att ha klappat på flera av mina garner och rotat i tyglådor föll valet på att starta upp ett alldeles enkel sjalstickning i garn som jag spunnit själv. Enklast möjliga och obestämbar färg likt en oljekula i barndomens kulpåse.

:: marsman med rosa tigrar och en harlekin ::

marsma med yllebroderi

Marsma är en sypåse där man förvarar sygrejer som nålar, sax, trådrullar och annat oumbärligt som en alltiallo-handarbetare kan tänkas behöva. Broderiet till den här marsman började jag på i juni när jag en dag plötsligt inte hade något handarbete att ha med mig på den dagliga pendlingen.
 marsma med yllebroderi

Marsman är större än den förra, vilket verkligen behövs eftersom den förra alltid svämmade över av alla trådrullar och plåtburkar för nålar och bivaxet. 

marsma med yllebroderi

Rosa tigrar och en rosa flamingo. Kantbandet är marimekko-tyg från ett loppisfynd för länge sedan.

marsma med yllebroderi

Den är liksom inte välkomponerad i form och färg eftersom den är broderad med restgarner och motiven har växt fram efterhand. Oftast strävar jag efter att allt ska passa ihop men det sket jag i nu. Befriande roligt!När jag broderar och får en garntåt över sparas den i en liten plåtburk. Plåtburken har länge varit överfylld så till detta broderiet använde jag upp de där små restgarnerna. 

marsma med yllebroderi

Den första tigern tyckte jag var helknäpp med konstiga proportioner men efter överväldigande peppiga kommentarer om den på instagram (där heter jag @elinjantze) fortsatte jag glatt med nästa, och nu är jag helnöjd.

insida på marsma

marsma med yllebroderi

marsma med yllebroderi

Trogna läsare kanske minns ni att jag 2014 broderade en harlekinmarsma till Tant Kofta. Sedan dess har det motivet funnits i bakhuvudet men jag har inte hittat någon passande kudde att brodera det på.

marsma med yllebroderi

Marsman stängs genom att vika ihop den och sedan snurra snöre runt.

marsma med yllebroderi

:: prickig katt ::

broderad börs

När ens börs har så stora hål att alla mynten trillar ur, ja då är det läge att brodera en ny. För inspiration bläddrade jag i en bok med textilier med textilier från den islamiska världen (Textiles of the Islamic World). I boken hittade jag en svartvit bild på den här roliga prickiga katten. På fri hand ritade jag av den direkt på tyget och körde igång med broderiet. 

broderad börs

Det blå tyget är färgat med indigo. Det färgades som en test när syrran och jag färgade tillsammans. Vare sig hon eller jag har så bra koll på tekniken bakom olika sätt att färga tyg och garn så vi körde på och experimenterade.   Nyligen lyssnade jag på ett poddavsnitt av Återskapat där proffsen Maria och Amica är med och pratade växtfärgning så nästa gång vet jag bättre hur man ska göra.

broderad börs

På sistone har jag mest dragit igång med stora handarbetesprojekt så det var en ren fröjd att brodera smått och fritt. Direkt när broderiet till börsen var klar så fortsatte jag brodera på ett nytt projekt på det indigoblå klädet. Mer om det i ett senare inlägg.  

broderad börs

:: koftan polly och en mössa ::

koftan Polly

I det ulligaste gotlandsullgarnet från Solkustens spinnverkstad har jag stickat en Polly av Linnéa Öhman.  Riktigt mysig stickning från början till slut. Garnet är verkligen en fröjd i sin perfekta ullighet. Kanske lite tråkigt med transportstickningen när man delat av för ärmarna och ner till fickorna men det var ändå okej eftersom den delen stickades på en konferens på jobbet där jag under två heldagar kunde mata på med slätstickningen.

koftan Polly

Precis som på Charlotte-koftan la jag till fickor. Det syns dåligt men fickan markeras med några centimeter mosstickning. 

koftan Polly
koftan Polly

En grej som kunde gjorts annorlunda är att mudden längst ner stickades med ett halvnummer större stickor än de andra muddarna så den står ut lite och vill buggla sig. På nåt sätt är det ändå okej att koftan är lite vidare över höften och den kommer förhoppningsvis att forma sig efter kroppen när jag använt den ett tag. 

Garn: Mörkgrå Solkustens Spinnverkstad Gotland 2-trådigt
Mönster: Polly av Linnéa Öhman
Stickor: 4 mm stickor till räta varv, 3,5 mm till avigvarven och 3 mm till kanten enkel mosstickning


stickad mössa

I maj stickade jag en mössa till Peter men den blev så mysig att jag helst vill ha den själv. Än så länge är det mest jag som använt den så det kanske blir den min ändå. 

Den stickas uppifrån och ner och det blir ett jättesnyggt ökningsmönster uppe på mössan. För att få en stretchig avmaskning bestämde jag mig för att våga mig på en tubular cast off. Förra gången som jag gjorden en sådan avmaskning gick det riktigt kasst och jag fattade aldrig systemet utan följde slaviskt en youtubevideo som fick pausas varannan sekund för att jag skulle hänga med. Av någon anledning som jag inte förstår så gick det jättebra denna gången. Det blev inte världssnyggt men jag knäckte i alla fall koden och det är jag supernöjd med. 

Garn: dubbelt Holst supersoft
Mönster: Dylan's beanie (gratismönster).  Eftersom garnet är tunnare än i mönstret så la jag till ett ökningsvarv.
Stickor:  3,5mm

stickad mössastickad mössa

:: fru sergel ::


Fru Sergel, redan en modern klassiker till mönster. Mönstret är av Tantulltuss och står att finna i hennes finfina bok #tantulltussockor. Det är första gången som jag stickar i Tant Koftas handfärgade sockgarn Trekking och det är verkligen något alldeles extra. Superfin kvalitet på garnet och otroligt lätt att sticka flerfärgsstickning med.


Parallellt som jag stickade på dessa sockor höll jag även på med Peters rosa-lila restgarnsrutan. Då blev skillnaden väldigt tydlig mellan det studsiga, mjuka sockgarnet och det lite sträva 2-trådiga ullgarnet. Även om jag verkligen rekommenderar trekkinggarnet så föredrar jag att sticka med vanligt 2-trådigt ullgarn.


Passformen är helt perfekt. Tack vare hälen med förkortade varv och stumheten som kommer av tvåfärgsstickningen så sitter sockan mer som en mockasin än en vanlig raggosocka. Väldigt fint till kjol eller klänning!



Stretchig uppläggning gjordes. Sakta men säkert lär jag mig att det lönar sig att bygga upp en kunskapsbank med uppläggningar, avmaskningar och andra fiffigheter. Det tar sin tid och tålamod att bygga på sitt inre hantverksbibliotek men det är otroligt mycket värt eftersom det ofta är detaljerna som gör hela skillnaden. 

Bonusbild på katt

:: äntligen stickar jag Polly ::


I flera år har jag velat sticka i garn från Solkustens spinnverkstad. Varje gång jag gått förbi deras monter på olika hantverksfestivaler har jag klämt, gosat och myst med det och nu blir det äntligen stickat av. Mönstret heter Polly och är det ultimata baskoftemönstret från Clara Linnéa. Modellen går nämligen att ändra på flera sätt. V-ringad eller rund hals, olika struktur på knäppkanterna samt en rak eller utställd modell. Mitt val föll på en rund hals och med enkel mosstickning på kanterna.

Kolla förresten in mitt nya fågelhalsband som jag köpt på Karin Ferners utställningen Jag tänker på sommaren på Svensk Hemslöjd i Stockholm. Åh vad jag älskar att shoppa hantverk direkt från hantverkaren eller slöjdaren. Det är sånt som gör mig jäkligt glad!


Mörkgrå underbar gotlandsull är garnet och det är helt omöjligt att fotografera men ljuvligt sticksmjukt att sticka med och ha på sig. Ärm nummer två är påbörjad, sen är det bara krage och knäppkanter kvar. 




:: Verum goes yllebroderi - den blå björnen ::

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Nu har jag gått i mål med #verumgoesyllebroderi nummer 2. Kolla vilken praktfull björn, dynan gör mig så glad att det pirrar i magen. Illustrationen är gjord av Maja Sten för Verums yoghurtsortiment och broderiet är gjort av mig.

Den blå björnen som är broderad med tusentals stygn har täta rader klyvsöm. Det dryga arbetet med att fylla en så stor yta med stygn gjorde att jag periodvis tappade inspirationen, vilket jag skrivit om tidigare, men oj så nöjd jag blev med det intensiva uttrycket. SÅ nöjd!

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Klyvsöm överallt! Det är häftigt att omvandla en illustration till broderi. I en tecknad bild kan man dra en tunn linje för att markera nosen men det skulle aldrig bli snyggt med en sådan kontur när man broderar yllebroderi.  Istället för konturlinjer har jag lagt stygnen i olika riktningar på nos och kinder. 

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

De två verumbroderierna gör sig fint tillsammans i soffan. Om du vill kan du läsa mer om mitt förra verumbroderi med lodjur.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Texten på yoghurtburken är broderad i ljusgult lingarn.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Mössans små partier jobbade jag mycket med, sprättade och ändrade stygnen. Till slut bestämde jag mig för att ta bort några av de minsta detaljerna för att få till det. Mössans boll av franska knutar är rolig eftersom strukturen är lite tredimensionell.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Eftersom illustrationen är i stående posterformat sydde jag på remsor på var sida för att få den kvadratisk. Först var jag sugen på grönt kläde som inramning men tyvärr var det helt fel gröna nyanser. Broderiet är mer åt det turkosa hållet och tygerna drar åt helt andra nyanser. Men jag är väldigt förtjust i det gula klädet och det passar bra att plocka upp det gula från broderiet till inramningen. Det färgglada klädet har jag köpt hos Harry Hedgren.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Hörnen dekoreras av små bollar i vinrött kläde. Bollarna stoppades med smala remsor kläde som blivit över när jag trimmade ner sömsmånen.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Hemslöjdsband i bomull som knyts till rosetter används för att stänga dynan baktill.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Innerkudden är Engmo dun, med svensk fjäder, inköpt på Tygverket i Stockholm (med förvånansvärt bra utbud av fjäderkuddar i olika storlekar).

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen


Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Mina initialer är broderade på dynan precis som man gjorde förr på skånska dynor och Maja Stens namn är också broderat för att hon ska få cred för sin supersnygga illustration. Tack Maja för att jag fått brodera dina mönster!

Verum goes yllebroderi - den blå björnen


:: lilla restgarnsrutan ::


lilla restgarnsrutan

För två veckor sen åkte Peter och jag på en guidad STF-resa till Saltoluokta och Sitojaure för att åka turskidor en hel vecka. På skidsemester och lång tågresa ja då vill man ha en lustfyllt och lättsamt handarbete i ryggsäcken. För första gången på jättelänge så startade jag upp nytt projekt med noll dagars betänketid. På senaste tiden har jag gått och klurat på projekt jättelänge innan jag drar igång så det var otroligt befriande att plocka fram en av mina nya stickböcker ur bokhyllan, välja mönster och köra igång.

Saltoluokta fjällstation

Resan började och slutade på Saltoluokta fjällstation, dagarna däremellan var vi på Sitojaure fjällstuga utan el så där fick jag sticka med pannlampa(!). 

Saltoluokta fjällstation


Peter har fått två par vantar tidigare, kritstrecksrandiga och nålbundna broderade som båda är för stora. Denna gång hade jag därför siktet inställt på att göra dem lagom stora. Med farhågan att göra ett tredje par för stora vantar så höll jag mig aningen i underkant och resultatet blev tajt passform.


lilla restgarnsrutan

Under 2017 har jag som mål att använda så mycket som möjligt från mitt garn och tygförråd och inte köpa  (så mycket) nytt. Istället för två färger som mönstret anger har jag därför använt restgarner. Mitt på vante nr 2 tog två av de små lila nystanen slut och så fortsatte stickningen helt sonika med röd och hallonröd istället. Olika färger på höger och vänster blev oväntat bra!

lilla restgarnsrutan

Mönstret kommer från Johanna Wallins fantastiskt fina Sticka nordiska mönster och heter Lilla rutan. Det var riktigt härligt att sticka mönstret med så korta flotteringar att man aldrig måste binda in garnet, det gav ett helt annat flyt i stickningen jämfört med andra mönsterstickade plagg som jag gjort. Bara finheter att säga om detta projekt: riktigt rolig stickning (älskar de korta flotteringarna), bra mönster och tumkilen i sidan gör att vantarna sitter perfekt.

Note to self: förmodligen stickar jag lösare med långa flotteringar än korta så jag hade inte behövt gå ner från 2.5 till 2.25 mm.

lilla restgarnsrutan

Mönster: Lilla rutan ur boken Sticka nordiska mönster av Johanna Wallin
Garn: 2-trådigt ullgarn gissningsvis Kampes och Ullcentrums vita 2-trådiga ullgarn
Stickor: 2.25mm (istället för 2.5 mm som det står i mönstret)

Ändringar: Mönstret är damstorlek så följande ändringar gjordes för att passa stora killhänder
Uppläggning: Lägg upp 8m extra dvs 64m.
Sticka 1 rapport extra innan tumkilen
Tumkil: Gör en extra rapport på tumkilen från rad 21 till rad 32
Flytta 26 m (18+8) till restgarn
Varv 38-45 stickades 5ggr istället för 4ggr.
Tumme: 2 m extra (1 på varje sida om de 8 halvslagsmaskorna) plockades upp. Tumrapporten stickades 3.5 ggr istället för 2.

lilla restgarnsrutan